love, music, wine and revolution

han sitter på stolen, jag på golvet. alla nätter snurrar vidare, det kommer tillbaka till mig

och solen in genom öppna fönstret som strålkastare i mina ögon, över tonhöjningarna och mikrofonen
på andra sidan sitter dom på gräset i parken och grillar. jag har sminkat över gårdagen istället för att tvätta bort den.
mer läppstift. svarta ögon i svart blazer. pasta med pesto i pausen. jag vill bara upp på ett tak. något av dom man ser därute. 

läser högt för honom ur drömfakulteten medan han lyssnar igenom tagningarna. jag läser om amerika, andy warhol och intellektuella horor

jag vaknar upp i en säng i ett stort vitt ljus. hela rummet är vitt
gardinerna möblerna golvet väggarna taket. balkongen högst upp,
den vilar in i den svarta plåten och jag går ut,
ställer mig och ser ut över takåsarna som sträcker sig till horisonten
vattenpipan har vält på golvet och i huset mittemot skålar dom inte längre mot oss genom fönstren.

Långfredan. Hästpojken. Peppen.

I kön vinkar dom fram mig.  - Det här är din sista chans, säger dom. - En chans till innan du blir portad.

Jag har "missbrukat deras ödmjukhet"

(överdriften)

Okej, säger jag. Jag har ingen lust att bli portad. Håller mig sansad. Det är inte speciellt svårt.

Det är när vi kommer ut humöret svänger som en pendel. Vännen tar hemmanyckeln från mig och första bästa tunnelbana hem. Jag virrar runt i cirklar, missar tågen och förbannar minsgraderna och natten.

Och två timmar senare är porten låst och mobilen död. Vännen sover fullsömnen därinne. Jag går runt huset, knackar på fönstren och rispar upp kinden på en buske, men han vaknar inte av det.

Jag går gatan fram och tillbaka, sätter mig på trappen och väntar på tidningsbudet som kommer runt fyra och räddar mitt liv.

_


Påskafton. Pappa är i sitt esse, där han berättar historier som är fifty sanna, fifty påhitt. Som att han åkt under en järnvägsvagn längs sibiriska järnvägen i 150 mil, tills han inte orkade hålla kvar och fick släppa taget. Som när han snodde köttlådor varje dag från frihamnen på sjuttiotalet. Som när hans farmor inte hade någon mat och fick äta upp skorna hon gick i. Eller som att jag borde åka till hans vän på Filippinerna som "fixar boende och filmstjärnekarriär" åt mig.

Där går mammas gräns.

- Filippinerna! Vet du hur farligt det är?

Hon har lagat mat hela dagen
alla pratar samtidigt

det finns en ekvation bakom allt.

I den här middagen; systers nya kille. Alla vill vara sitt bästa jag. Snapsen i små isiga flaskor direkt från frysen. Solen genom fönster putsade både på insidan och utsidan.

_


Påskdagen. Jag tar systers hund till toppen av skidbacken. Man ser vattnet därnere. Hästar och hagar och soundtracket i mina öron.

När vi kommer ner går vi förbi båtarna där några människor bor året runt. På marken utanför sitter alltid en grå hund med hängande öron och under ett halvår försökte vi hälsa på varandra och nu har jag inte varit där på månader när jag sätter mig på huk och sträcker fram handen och den kommer och den slickar mig i ansiktet.

Jag vill bo i en båt året runt.

Middagen blir finporslin. Morföräldrarna är där med sjukdomarna, pensionssparandet, den belgiska chokladen och trisslotter som är lika med att "kasta pengarna i sjön". Jag hör samtalen genom en dimma. Ute är himlen grå tills den blir svart.