och det ringer, ringer, ringer
det föddes långsamt och som allt långsamt så växte det i dig. du brukade jaga sanningar, nu jagar du fifty shades of white and black och du kan inte längre se klart, men du hör dom säga;
gör dig så rak du kan. gör dig rakare än du kan. gör dig rakare än du trodde du kunde
det föddes långsamt och som allt långsamt märker du inte förrän det ligger framför dina fötter. du blir en inbyggd klocka, en varningssignal. det ringer i dig för varje ord du hör som inte är dina egna
och det ringer i dig för varje scen ur ditt liv som du ska göra om till något ljust, något du kan hålla upp
så går alla veckans dagar och du håller dig över ytan. det är svårt att säga var en person börjar och slutar, men du har ditt sätt. mycket du lärde dig som barn sitter kvar. det går spår rakt genom dig. om du tittar nära ser du linjerna, parallellerna, du ser ett mönster i dig. du börjar förstå det du hört om verkan och orsak, du börjar förstå att det går att sätta ord på allt du ser
allt du gör
hur du sover. hur du springer. hur du dricker och när. hur du tänker tillbaka på alla du kysst och hur du tänker på dig själv. du har lärt dig vad som gör dig hög. du har bestämt dig för att vara högre än nånsin det år du fyller 24
allt som är du
och när du går hem genom snön räknar du dina defekter;
1. en rygg aldrig tillräckligt rak
2. halten av testosteron i ditt blod
3. att du är sex personer i en. någon sa att det gör dig intressant. det gör också att det är två av dem du inte tycker om och en du inte står ut med
det går såklart att fortsätta
men dina föräldrar lovade aldrig något de inte gav. de sa ett och menade ett. det är en av dina linjer. du vaggades in i det och det kommer inte gå ur dig
så när du blir släppt till marken;
de första timmarna kunde du inte säga något alls. du kom in i lägenheten och du kände redan utanför dörren att det skulle bli svårt att andas på insidan. du la dig på soffan och tittade rakt upp i taket tills du funderade på att gå ut igen
och du tänkte,
att älska någon just för hur den är
att älska någon
att älska någon
att älska någon
sen ställer du dig upp och säger
- jag drömde aldrig om att rädda liv. jag drömde aldrig om att ge upp himmel and honey, whatever a moon has always meant, whatever a sun will always sing
det är sån jag vill ha mig tillbaka
gör dig så rak du kan. gör dig rakare än du kan. gör dig rakare än du trodde du kunde
det föddes långsamt och som allt långsamt märker du inte förrän det ligger framför dina fötter. du blir en inbyggd klocka, en varningssignal. det ringer i dig för varje ord du hör som inte är dina egna
och det ringer i dig för varje scen ur ditt liv som du ska göra om till något ljust, något du kan hålla upp
så går alla veckans dagar och du håller dig över ytan. det är svårt att säga var en person börjar och slutar, men du har ditt sätt. mycket du lärde dig som barn sitter kvar. det går spår rakt genom dig. om du tittar nära ser du linjerna, parallellerna, du ser ett mönster i dig. du börjar förstå det du hört om verkan och orsak, du börjar förstå att det går att sätta ord på allt du ser
allt du gör
hur du sover. hur du springer. hur du dricker och när. hur du tänker tillbaka på alla du kysst och hur du tänker på dig själv. du har lärt dig vad som gör dig hög. du har bestämt dig för att vara högre än nånsin det år du fyller 24
allt som är du
och när du går hem genom snön räknar du dina defekter;
1. en rygg aldrig tillräckligt rak
2. halten av testosteron i ditt blod
3. att du är sex personer i en. någon sa att det gör dig intressant. det gör också att det är två av dem du inte tycker om och en du inte står ut med
det går såklart att fortsätta
men dina föräldrar lovade aldrig något de inte gav. de sa ett och menade ett. det är en av dina linjer. du vaggades in i det och det kommer inte gå ur dig
så när du blir släppt till marken;
de första timmarna kunde du inte säga något alls. du kom in i lägenheten och du kände redan utanför dörren att det skulle bli svårt att andas på insidan. du la dig på soffan och tittade rakt upp i taket tills du funderade på att gå ut igen
och du tänkte,
att älska någon just för hur den är
att älska någon
att älska någon
att älska någon
sen ställer du dig upp och säger
- jag drömde aldrig om att rädda liv. jag drömde aldrig om att ge upp himmel and honey, whatever a moon has always meant, whatever a sun will always sing
det är sån jag vill ha mig tillbaka
du är så långt ifrån döden
det var i en dröm hon la sina kalla händer över en tågräls och lät tåget köra över dem. igen och igen. jag kunde inte göra något, jag skulle inte, det var ett val hon gjorde och det var hennes knogar som krossades mot det ännu kallare stålet. men hon grät aldrig. hon ställde sig upp och hennes rygg var rak och hennes händer var blå
och jag grät
sister sister sister
det finns vanliga människor och det finns vanliga samtal. jag kan inte se in i dem längre. jag hör mig prata men deras värld för mig är att jag är utanför deras värld. jag är en resenär genom drömlandskap och skiftningar i basgångar och valven under deras fötter och jag kan inte se
är du en typ av människa? är du två totala motsatser?
och hon då. hon var definitivt inte som andra, om man säger så. hon var ingen självhjälp och hon var ingen istället för nån annan. hon var en påse fylld med åtta olika sorters vin och det var ingenting jag gjorde henne till
jag ville bara ha det
det sägs att det finns vanliga samtal. vanliga människor och ovanliga människor. några är bra på att ta passagen emellan, det är svårare att se, spelar heller ingen roll. men det sägs att våra känslomässiga behov är på olika nivå
och det sägs att lycka kan inträffa när dina förväntningar var lägre än det som faktiskt inträffade
(ett annat tillstånd skulle kunna vara när ditt hjärta väljer att slå med dina steg eller sinnesro med inslag av glädje)
a touch of joy
sister,
det är bara ord eller ord. det är jag som säger det här. jag skojar kanske
men du HÖR ju. sluta vara i huvudet och mer i håren som reser sig på dina armar när du hör forever young genom väggen från din ungdom eller när du känner smaken av spanien igen
jag tror du är på väg vilken dag som helst nu,
du är blå du är vit du är ett freakin singular
vi är alltid påväg
sister,
det går slingor genom mitt huvud. jag vill blåsa på dina händer. jag vill berätta allt jag hör. jag hörde något annat. jag hörde att hörseln är det sista sinne du tappar och det är därför du ska fortsätta prata med en människa som är nära döden
höj höj höj
(eller stäng av)
jag säger bara att det finns vanliga samtal och det finns ovanliga människor. jag säger att jag önskar att någon fortsätter höja musiken efter mina sista andetag
ett ljusår framåt
Eftersom du undrar.
Hon har ett uppenbart kromosomfel, det ser jag tydligt nu. Säkert har du det också. Men det är inget du ska försöka förstora upp till onödiga proportioner. Det är inget märkvärdigt. Det är inget märkvärdigt med dig eller någon av oss. Och det säger jag med vetenskap i ryggen.
Om hon är en bra flickvän? Naturligtvis. Som en lilja stel av hemlösa nätter. Eller som en vind ur Amazonas djupaste djungel. Välj själv, men sök aldrig i hennes ögon, oceanblå eller inte, det är inte lönt och du behöver ändå aldrig vänta länge på sanningen. Den bjuder hon på. Du kan få en ganska detaljerad beskrivning av exakt hur hon känner vid en specifik tidpunkt, om det är vad du vill ha.
Du säger att du var en glödande hater. Du säger att du inte är det längre. Det har jag antecknat, frågan är; vad spelar det för roll? Det är inte en del av dig nu. Så om du förstår, bry dig om idag, inatt och ett ljusår framåt.
Och om du kan vinna ett krig? Visst. Visst kan du. Precis som du kan förlora ett krig, dig själv eller henne som människor förlorar varandra varje dag. Du ställer normala frågor. Kom ihåg att du är en isotop med en halveringstid över det normala (med det menar jag just att du inte tillhör det normala). Kom ihåg att hon är en isotop som kontinuerligt nybildas av kosmisk strålning och burning hearts.
Öva på det.
HAN: Jag vill gråta när jag tänker på att jag kan förlora dig
HON: Den som gråter först förlorar
snowflakes
HON: Jag är inget mer än en upplöst tistel i en kristallvas och du är inget mer än det absurda i längtan. Jag väljer dig. Jag sväljer dig hel. Är det okej? frågar jag och sen är det du.
HAN: Är det en lek?
Det var en natt på en båt. Minns du? Dagen efter min födelsedag. Egentligen skulle vi bara bowla, det var väl idén, vi rullade klot och drack öl och åt nachos och sure thing att det var fint, men samtidigt en växande sugande känsla av möjligheters möjliga kväll och egentligen skulle vi bara sova, men nästa sekund eller nästa minut satt vi alla i en bar av blå neon och det var ta en shot till och en skål till och svinbilligt svinstarkt och puss baby ta min jacka! In i taxi ut ur taxi och himlen den sprakade och det var min födelsedag idag IGEN ikväll och alla kvällar framöver och fram med legitimation snubbla inte på relingen och tempo tempo tempo.
Och kärleken? Därinne. Så jävla. Jag hade aldrig sett någon dansa så. Du älskade det. Jag såg på dig från baren och jag tänkte; han är heaven and above. Jag hade nog aldrig velat ha dig så mycket som då. Och då hade jag dig redan. Sen dansade vi tillsammans på den där upphöjda scenen i ett hav av spotlights och vibrationer och pärlhalsband runt halsen som rasslade i regnbågens kulörer. Det var som en dröm.
HAN: Vad sa du?
HON: Ibland känns det som en dröm
Jag plockade nyligen upp ett lammhjärta ur en hink och la det på ett kallt fat. Det går inte att föreställa sig hur starkt eller svagt eller tungt ett hjärta är förrän man skär i ett.
Men jag har sett ditt hjärta från tio olika vinklar. Jag har sett diagram över din puls. Jag har sett när dina muskler spänner sig, hur dem kontraherar och hur dem slappnar av. Det är fler vinklar än jag har sett hos mig själv.
Mina ögon är som radar. Som över det skinande blänkande på asfalten när det har regnat, det är en synvilla som lika gärna skulle kunna vara snö. Jag ser hur det reflekteras. Vatten och vatten, det ser likadant ut. Från ögonlock eller himlar eller vattenfall. Jag vill stå under ett vattenfall med dig en dag.
HAN: Jag väljer dig
Ibland tänker jag på Grand Canyon. Jag vet inte riktigt varför, men du vet hur Grand Canyon ser ut på håll? Det är ett perspektiv så expanderat som det går. Tänk på något i ett perspektiv så stort som du kan. Försök att göra det riktigt retarderat, som att du skulle vrida det ena hörnet av någon slags kub åt vänster och det motsatta hörnet ner till botten.
Skruva. Backa. Skruva det ännu mer. Tills du nästan spyr. Skruva och vänd och skruva tills du är redo att kasta bort skiten eller skratta åt det skevaste förfall du kommer skåda. Sen skruvar du det en gång till. Och backar.
Då kan du skratta.
HAN: Varför det?
HON: Vad menar du?
HAN: Varför just jag?
HON: För att ingen annan ska kyssa mig bättre
Jag vet inte alltid vem jag är men jag vet hur du håller mig som en kapsel. Du kapslar in mig i dina armar i din kropp mot dina väggar och hålrum. Jag känner mig som ett nyspunnet frö som andas ut genom kapseln i samma rytm som dina händer rör över mig. Men allt fysiologiskt komplext spelar ingen roll för du är värme mot min rygg och det räcker.
HAN: Du är perfekt
HON: Långt ifrån
HAN: Du är perfekt för mig
Det finns minst sexton sätt att säga det på. Det finns minst sexton sätt att se på himlen. Och det är en evighet av spindeltråd och havstulpaner och folieängar att ens förhålla sig till tanken att behöva släppa taget om sig själv. Som en syrsa när den flyger eller som att lyfta bort scener ur drömmarna som äter oss om natten.
Men också, om det är du och jag kan vi nå hur långt vi vill och om jag är en ten ton truck och du är en tornado, ska vi börja med att flytta molnen?
HON: Och ingen annan ska kyssa dig sämre
HAN: Fortsätt kyss så
HON: Här?
HAN: Fortsätt. Det är ändå bara en dröm
//
upp till baren och botten upp och huvudet ner och ner över golven ut över kullerstenarna där deras munnar rör sig men dom står still.
de kan inte röra fötterna så de rör bara händerna. hennes hand i en teatralisk rörelse mot munnen och glöden i det djupa andetaget
fattar eld i hennes hår på huvudet hon bär mot skyarna, ett skratt på lustgas och tillbaka i position.
på håll kan man se ett mönster och det är som dom säger
- det är något med dig, jag vet inte vad
- då återstår, vad vet du?
- att jag gillar dig
- tack främling
- varsågod
- jag har inga pengar kvar. får jag låna hundra?
- ja, det är bara pengar
- and the spinning in my head
hans pupiller är vidgade och i dom sveper en scen fram och den bränner mot hans skinn och hans vänstra hand som snart kommer ta hennes högra.
hon kommer spilla ut sitt vin över hans vita läderskor med flit och han kommer stjäla hennes stolthet i en kvart. det räcker för att välja
varandra och ingen kommer ångra det och ingen kommer att vilja göra det igen och det är som dom säger
trappan upp till baren och botten upp och huvudet ner och ner över golven ut över kullerstenarna där deras munnar rör sig men dom står still. eller, dom kan inte röra fötterna så dom rör istället varandra och det är som dom säger
HAN: det är något med dig, jag vet inte vad
HON: då återstår, vad vet du?
HAN: att jag gillar dig
HON: tack främling
hennes hand i teatraliska rörelser och glöden i det djupa andetaget fattar eld i hennes hår på huvudet hon bär mot skyarna, ett skratt på lustgas och tillbaka i position. på håll kan man se ett mönster och det är som dom säger
HON: jag har inga pengar kvar. får jag låna hundra?
HAN: ja, det är bara pengar
HON: and the spinning in my head
hans pupiller är vidgade och i dom sveper en scen fram och den bränner hål på hans polerade skinn och hans vänstra hand som snart kommer ta tag i hennes högra. hon kommer spilla ut sitt vin över hans vita läderskor med flit men han kommer bara att le åt det och därefter stjäla hennes stolthet på en kvart
det räcker för ett val ingen kommer att ångra och ingen kommer att vilja göra igen och det är som dom säger
du måste lämna det inatt
HAN: det är något med dig, jag vet inte vad
HON: då återstår, vad vet du?
HAN: att jag gillar dig
HON: tack främling
hennes hand i teatraliska rörelser och glöden i det djupa andetaget fattar eld i hennes hår på huvudet hon bär mot skyarna, ett skratt på lustgas och tillbaka i position. på håll kan man se ett mönster och det är som dom säger
HON: jag har inga pengar kvar. får jag låna hundra?
HAN: ja, det är bara pengar
HON: and the spinning in my head
hans pupiller är vidgade och i dom sveper en scen fram och den bränner hål på hans polerade skinn och hans vänstra hand som snart kommer ta tag i hennes högra. hon kommer spilla ut sitt vin över hans vita läderskor med flit men han kommer bara att le åt det och därefter stjäla hennes stolthet på en kvart
det räcker för ett val ingen kommer att ångra och ingen kommer att vilja göra igen och det är som dom säger
du måste lämna det inatt
ge upp, baby
hon somnar till ljudet av tågbommar som fälls. till rött ljus till gult ljus till svart ljus. de stannar där och öppnas inte på
hela natten. när det blir rött igen vaknar hon av tunga droppar. små soldater mot plåttaken mot pölarna, ljuva marsher mot trumhinnan.
men hon drar bort gardinerna och kisar mot molnen. hon tänker: det brinner för starkt, även genom vattenångor och ångorna från gårdagen,
de trycker i mellangärdet, gör att det är svårt att andas i takt om hon inte koncentrerar sig. på varenda. hon är med på varenda tag.
ut ut ut och in. tre steg upp och ett tillbaka.
det går en tid. sen frågar han var hon är. hon ger honom fortfarande inte rätten till det. men det är inte greppbart
för någon som inte förstår vitsen med att twista en människa till nollpunkten. som inte har förstått effekten
av växelvarm värme och växelvarm kyla. eller jävligt kall kyla och bristande omdöme. det är lite som man vill se på det där.
men resultatet är detsamma, alltid. du forcerar något in mot mitten, omedvetet oftast, tills du gallrat dig på utsidan
av det största misstag du sett. lev med det eller dö med det levande. det är vilket som. det är ändå bara ett misstag och antagligen
ett missförstånd enligt dig. inget du kommer att ställa dig bakom och inget du kommer stå för och det kommer stå
dig upp i halsen till du väljer att spy upp det eller svälja det helt. än så länge har du skjutit upp ditt beslut.
och du kommer förresten aldrig behöva ta något beslut. du kommer aldrig hinna ta ett beslut innan någon gör det åt dig.
det är ett sätt att bli räddad. ett annat sätt är; ge upp, baby. det är inte att förlora. det är en ära i sig.
hon somnar till ljudet av tågbommar som fälls
rött ljus till gult ljus till svart ljus
de stannar där och öppnas inte på hela natten. när det blir rött igen vaknar hon av små soldater mot plåttaken, mot pölarna, mjuka dova marsher mot trumhinnan. hon drar bort gardinerna och kisar mot molnen. hon tänker; det brinner för starkt, även genom vattenångor
och ångorna från gårdagen de håller sig fast i mellangärdet, gör att det är svårt att andas i takt om hon inte koncentrerar sig. hon är med på varenda tag. ut ut och in. två steg upp och ett tillbaka. hon lär sig mönstret utantill. hon lär sig att dra in och pressa ifrån. och det går en tid. och den måste väl vara tillräckligt lång
sen frågar han var hon är och hon ger honom fortfarande inte rätten till det. men det är inte greppbart för någon som inte förstår vitsen med att twista en människa till nollpunkten. som inte förstår effekten av växelvarm värme och växelvarm kyla. eller vakuumkall kyla och bristande omdöme. det är lite som man vill se på det där
men resultatet är detsamma, alltid. du forcerar något in mot mitten, omedvetet oftast, tills du gallrat dig på utsidan av ett misstag lika subtilt som du. lev med det eller lev med det döendes. det är vilket som. det är ändå bara ett misstag och antagligen ett missförstånd enligt dig. inget du kommer att ställa dig bakom och inget du kommer att stå för och det kommer stå dig upp i halsen tills du väljer att spy upp det eller svälja det helt
än så länge har du skjutit upp ditt beslut. och du kommer förresten aldrig behöva ta något beslut, du kommer aldrig hinna ta ett beslut innan någon gör det åt dig
det är ett sätt att bli räddad. ut ut och in
rött ljus till gult ljus till svagt ljus
ett annat sätt är; ge upp, baby. det är inte att förlora, det är en ära i sig
rött ljus till gult ljus till svart ljus
de stannar där och öppnas inte på hela natten. när det blir rött igen vaknar hon av små soldater mot plåttaken, mot pölarna, mjuka dova marsher mot trumhinnan. hon drar bort gardinerna och kisar mot molnen. hon tänker; det brinner för starkt, även genom vattenångor
och ångorna från gårdagen de håller sig fast i mellangärdet, gör att det är svårt att andas i takt om hon inte koncentrerar sig. hon är med på varenda tag. ut ut och in. två steg upp och ett tillbaka. hon lär sig mönstret utantill. hon lär sig att dra in och pressa ifrån. och det går en tid. och den måste väl vara tillräckligt lång
sen frågar han var hon är och hon ger honom fortfarande inte rätten till det. men det är inte greppbart för någon som inte förstår vitsen med att twista en människa till nollpunkten. som inte förstår effekten av växelvarm värme och växelvarm kyla. eller vakuumkall kyla och bristande omdöme. det är lite som man vill se på det där
men resultatet är detsamma, alltid. du forcerar något in mot mitten, omedvetet oftast, tills du gallrat dig på utsidan av ett misstag lika subtilt som du. lev med det eller lev med det döendes. det är vilket som. det är ändå bara ett misstag och antagligen ett missförstånd enligt dig. inget du kommer att ställa dig bakom och inget du kommer att stå för och det kommer stå dig upp i halsen tills du väljer att spy upp det eller svälja det helt
än så länge har du skjutit upp ditt beslut. och du kommer förresten aldrig behöva ta något beslut, du kommer aldrig hinna ta ett beslut innan någon gör det åt dig
det är ett sätt att bli räddad. ut ut och in
rött ljus till gult ljus till svagt ljus
ett annat sätt är; ge upp, baby. det är inte att förlora, det är en ära i sig
//
Och dom fortsätter att fråga henne: Varför går hon inte genast när han gång på gång har krossat hennes drömmar och klippt sönder hennes älsklingsklänningar? En mer advekat fråga är: Varför går hon? Om det finns kvinnor som kliver ur sina sönderklippta klänningar istället för att försöka laga dem så är det dem ni ska studera. Studera artflyktingarna. Studera försöksmusen som gång på gång faller utanför ramen för experimenten. Försöksdjuret som lämnar sin art på grund av en övertygelse om icke-tillhörighet alternativt alternativtillhörighet. Däggdjuret förvandlat till rymdvarelse. Framtidsdjuret. Möjligheterna till transcendens är oändliga.
//
Hon som såg dig kyssa någon för första gången. Smaken av tuggummi finns inte kvar men hon gör det. Smaken av Spanien finns kvar men han gör det inte. Det tunna rosa runt fälten när du kliver bort från betongen. Det lägger sig som en mantel över miljonprogramshusen och de gömda taken. Hans hår och hudflagorna du har sparat för att klistra fast på dina underarmar. Eldflagorna från det som slocknat i tusen himlar härifrån. Solen som måste lära sig att brinna själv. Fåglarna utanför fönstret om natten. Dem verkar inte höra hemma här. Dem skriker högt och främmande. Som orden du sa som barn. Som fuck you right back. En domares smutsiga anteckningar. Döda sniglar. Ett hjärta när det hoppar över slag. Du ska genomskära en dag i taget eller hela din svindlande verklighet på samma gång. Försök att komma åt det som fastnat. Försök fastna i det. Försök att inte sluta fastna i det. Stanna där tills det faller sönder inuti dig.
dagbok från ett norrsken
et var sju år sen jag var här sist. jag sa att jag skulle hit för att dissekera mitt inre så grundligt att jag inte hittade ut igen, men det visade sig att det enda jag hittade var ett knastrande ljud i vänster förmak. och det har alltid varit där
jag kom hit och drog ut den tyngsta cykeln jag kunde hitta ur källaren. en grön med stora hjul. sen åkte jag över vägen utan slut upp och fram och tillbaka. jag ville hitta det som dött. det som hamnat i en annan dimension. det döda tar hårdare än det som fortfarande lever. så har det alltid varit men så kommer det inte alltid vara. jag hittade två döda fåglar på asfalten och ett halvt rådjursben mellan tallarna i skogen
molnen flög våldsamt över himlen den första natten. jag vaknade av att ett träd vek sig över en ledning som avbröt oss mitt i ingenting och gav ett ljust strömavbrott på tio timmar. för här blir det aldrig mörkt. jag har sovit djupt under dagen eller natten, svårt att avgöra. varit sömnlös lika många timmar och det är förresten inte svårt att minnas det du var. det är lika lätt som att glömma. det väljer du själv, allt du minns har du valt
vänta. någon kommer in genom min sovrumsdörr
- fan vad du håller på, helt i onödan
- okej
- det är som helt skilda världar
- okej
dom säger att jag är lik henne, farmor. jag önskar hon kunde se mig, när jag hittar en kista med gula röda vita och blisserade kjolar, en tröja av lin, en grön tennisklänning. sånt jag aldrig har haft på mig. det packar jag med mig tillbaka. tar den lysande jordgloben under armen och drar
(innan jag börjar riva i väggarna)
eller nej det gör jag inte. den stuvar jag in i baksätet tillsammans med en gammal reklamskylt and my skyscraper heart och väntar på att dom ska köra iväg med mig. om sju år är jag nästan trettio och skogarna här, dom luktar ingenting du kan minnas. dom luktar oändlighet, en tid som stannat
//
//
it's a wild combination, it's a wild combination
it's a wild, it's a loving you baby
//
11.04.22
på en bänk i hemstan. jag och hon och hon och jag. dom har målat grått över det enda som var i färg. jordgubbar och pistagenötter och leken; vilka från högstadiet bor kvar och vilka har fått barn? hemma hos henne äter vi pasta och spelar fotboll. försten till tio. jag förlorar. tack för mig och tar bussen in till stan där jag får vitt ur box av henne med med lika vitt hår eller vitare. vi fotar oss i en sidensoffa och dom pratar om att äta ett vitkålshuvud som ett äpple och gör det också. vi går till debaser och vimlar tills jag ger in och delar nästa taxi hem med någon som aldrig pluggat och aldrig jobbat för han har spelat poker sen han var femton och åker aldrig tunnelbana och det förundrar mig mycket innan jag blir avsläppt framför mitt hus.
11.04.23
påskafton i nykvarn. jag och syster kommer tidigt, han stökar därinne, bara han hemma. vi ligger på gräsmattan innan och kastar boll med hunden och sen äter jag janssons frestelse för första gången men kan inte avgöra om det är av sympati eller för att jag faktiskt tycker om det. vi får rosé ur champagneglas och våra påskägg är gömda på för lätta ställen men det är all fine ändå
tillbaka hos syster kommer jag på en ny drink ur ett knappt förråd. vodka med loka citron och mer citron på det. hon kör summer of 69 och whisky med cola sen är vi på tåget och rapidpratar om henne om mig om då när vi bodde fem retards under samma tak. jag måste resa mig och gå fram och tillbaka i gången, fram tillbaka hoppandes fuckandes tills jag springer i hundrafemti till toan på stationen och efteråt finns det inte någon skönare känsla
vi dansar. hon i högklackat och jag i converse tills hon stannar kvar och det är för många okända ansikten och jag åker hem och somnar med huvudet i fotänden med alla kläder på.
11.04.24
öppnar fönstret och sitter så i sängen med solen i ansiktet i timmar. lyssnar på håkan. försöker tänka light and easy och tänka framåt samtidigt. sätter upp håret, släpper ut det. sätter upp det. fuck it och sen släpper jag ut det och det får fan vara bra så. spetsstrumpbyxorna med hål i men som fortfarande funkar. går ut och köper två grillar och majskolvar på ÖB. sen in till parken där det är sol och potatissallad som han gjort själv och är väldigt stolt över. vi har fått lyxbullar med oss från ett kafé som stängde medan vi gick förbi och många är där. vår som sommar som april som sommar. vi sittdansar till dolly parton och jag visar hur man dirigerar en orkester och när solen går ner går vi hem.
//
det är en båt under bron som just ska kasta loss. jag springer fram till den. dom frågar mig om jag ska följa med och det vill jag vill jag, never mind var. klockan är över midnatt och dom är många. vi åker ut över riddarfjärden och jag ser stockholm som eldflagor från ett svart vatten och mellan skålar av vin känner jag mig hög för tredje gången sen isen försvann
stockholm city, neonljus och lilla du
