upp till baren och botten upp och huvudet ner och ner över golven ut över kullerstenarna där deras munnar rör sig men dom står still.
de kan inte röra fötterna så de rör bara händerna. hennes hand i en teatralisk rörelse mot munnen och glöden i det djupa andetaget
fattar eld i hennes hår på huvudet hon bär mot skyarna, ett skratt på lustgas och tillbaka i position.
på håll kan man se ett mönster och det är som dom säger
- det är något med dig, jag vet inte vad
- då återstår, vad vet du?
- att jag gillar dig
- tack främling
- varsågod
- jag har inga pengar kvar. får jag låna hundra?
- ja, det är bara pengar
- and the spinning in my head
hans pupiller är vidgade och i dom sveper en scen fram och den bränner mot hans skinn och hans vänstra hand som snart kommer ta hennes högra.
hon kommer spilla ut sitt vin över hans vita läderskor med flit och han kommer stjäla hennes stolthet i en kvart. det räcker för att välja
varandra och ingen kommer ångra det och ingen kommer att vilja göra det igen och det är som dom säger
trappan upp till baren och botten upp och huvudet ner och ner över golven ut över kullerstenarna där deras munnar rör sig men dom står still. eller; dom kan inte röra fötterna så dom rör istället händerna. hennes hand i teatraliska rörelser och glöden i det djupa andetaget fattar eld i hennes hår på huvudet hon bär mot skyarna, ett skratt på lustgas och tillbaka i position. på håll kan man se ett mönster och det är som dom säger
han: det är något med dig, jag vet inte vad
hon: då återstår, vad vet du?
han: att jag gillar dig
hon: tack främling
han: varsågod
hon: jag har inga pengar kvar. får jag låna hundra?
han: ja, det är bara pengar
hon: and the spinning in my head
hans pupiller är vidgade och i dom sveper en scen fram och den bränner hål på hans polerade skinn och hans vänstra hand som snart kommer ta tag i hennes högra. hon kommer spilla ut sitt vin över hans vita läderskor med flit men han kommer bara att le åt det och därefter stjäla hennes stolthet på en kvart. det räcker för ett val ingen kommer att ångra och ingen kommer att vilja göra igen och det är som dom säger,
hon somnar till ljudet av tågbommar som fälls. till rött ljus till gult ljus till svart ljus. de stannar där och öppnas inte på
hela natten. när det blir rött igen vaknar hon av tunga droppar. små soldater mot plåttaken mot pölarna, ljuva marsher mot trumhinnan.
men hon drar bort gardinerna och kisar mot molnen. hon tänker: det brinner för starkt, även genom vattenångor och ångorna från gårdagen,
de trycker i mellangärdet, gör att det är svårt att andas i takt om hon inte koncentrerar sig. på varenda. hon är med på varenda tag.
ut ut ut och in. tre steg upp och ett tillbaka.
det går en tid. sen frågar han var hon är. hon ger honom fortfarande inte rätten till det. men det är inte greppbart
för någon som inte förstår vitsen med att twista en människa till nollpunkten. som inte har förstått effekten
av växelvarm värme och växelvarm kyla. eller jävligt kall kyla och bristande omdöme. det är lite som man vill se på det där.
men resultatet är detsamma, alltid. du forcerar något in mot mitten, omedvetet oftast, tills du gallrat dig på utsidan
av det största misstag du sett. lev med det eller dö med det levande. det är vilket som. det är ändå bara ett misstag och antagligen
ett missförstånd enligt dig. inget du kommer att ställa dig bakom och inget du kommer stå för och det kommer stå
dig upp i halsen till du väljer att spy upp det eller svälja det helt. än så länge har du skjutit upp ditt beslut.
och du kommer förresten aldrig behöva ta något beslut. du kommer aldrig hinna ta ett beslut innan någon gör det åt dig.
det är ett sätt att bli räddad. ett annat sätt är; ge upp, baby. det är inte att förlora. det är en ära i sig.
hon somnar till ljudet av tågbommar som fälls. rött ljus till gult ljus till svart ljus. de stannar där och öppnas inte på hela natten. när det blir rött igen vaknar hon av små soldater mot plåttaken, mot pölarna, mjuka dova marsher mot trumhinnan. hon drar bort gardinerna och kisar mot molnen. hon tänker: det brinner för starkt, även genom vattenångor. och ångorna från gårdagen de håller sig fast i mellangärdet, gör att det är svårt att andas i takt om hon inte koncentrerar sig. hon är med på varenda tag. ut ut och in. två steg upp och ett tillbaka. hon lär sig mönstret utantill. hon lär sig att dra in och pressa ifrån. och det går en tid. och den måste väl vara tillräckligt lång. sen frågar hon var han är och han ger henne fortfarande inte rätten till det. men det är inte greppbart för någon som inte förstår vitsen med att twista en människa till nollpunkten. som inte förstår effekten av växelvarm värme och växelvarm kyla. eller vakuumkall kyla och bristande omdöme. det är lite som man vill se på det där. men resultatet är detsamma, alltid. du forcerar något in mot mitten, omedvetet oftast, tills du gallrat dig på utsidan av ett misstag lika subtilt som du. lev med det eller lev med det döendes. det är vilket som. det är ändå bara ett misstag och antagligen ett missförstånd enligt dig. inget du kommer att ställa dig bakom och inget du kommer att stå för och det kommer stå dig upp i halsen tills du väljer att spy upp det eller svälja det helt. än så länge har du skjutit upp ditt beslut. och du kommer förresten aldrig behöva ta något beslut, du kommer aldrig hinna ta ett beslut innan någon gör det åt dig. det är ett sätt att bli räddad. ut ut och in. rött ljus till gult ljus till svagt ljus. ett annat sätt är; ge upp, baby. det är inte att förlora. det är en ära i sig.
Och dom fortsätter att fråga henne: Varför går hon inte genast när han gång på gång har krossat hennes drömmar och klippt sönder hennes älsklingsklänningar? En mer advekat fråga är: Varför går hon? Om det finns kvinnor som kliver ur sina sönderklippta klänningar istället för att försöka laga dem så är det dem ni ska studera. Studera artflyktingarna. Studera försöksmusen som gång på gång faller utanför ramen för experimenten. Försöksdjuret som lämnar sin art på grund av en övertygelse om icke-tillhörighet alternativt alternativtillhörighet. Däggdjuret förvandlat till rymdvarelse. Framtidsdjuret. Möjligheterna till transcendens är oändliga.
Hon som såg dig kyssa någon för första gången. Smaken av tuggummi finns inte kvar men hon gör det. Smaken av Spanien finns kvar men han gör det inte. Det tunna rosa runt fälten när du kliver bort från betongen. Det lägger sig som en mantel över miljonprogramshusen och de gömda taken. Hans hår och hudflagorna du har sparat för att klistra fast på dina underarmar. Eldflagorna från det som slocknat i tusen himlar härifrån. Solen som måste lära sig att brinna själv. Fåglarna utanför fönstret om natten. Dem verkar inte höra hemma här. Dem skriker högt och främmande. Som orden du sa som barn. Som fuck you right back. En domares smutsiga anteckningar. Döda sniglar. Ett hjärta när det hoppar över slag. Du ska genomskära en dag i taget eller hela din svindlande verklighet på samma gång. Försök att komma åt det som fastnat. Försök fastna i det. Försök att inte sluta fastna i det. Stanna där tills det faller sönder inuti dig.
det var sju år sen jag var här sist. jag sa att jag skulle hit för att dissekera mitt inre så grundligt att jag inte hittade ut igen, men det visade sig att det enda jag hittade var ett hjärta som brast när jag var sjutton. och det var inte mitt.
jag kom hit och drog ut den tyngsta cykeln jag kunde hitta ur källaren. en grön med stora hjul. sen åkte jag över vägen utan slut upp och fram och tillbaka. jag ville hitta det som dött. det som hamnat i en annan dimension. det döda tar hårdare än det som fortfarande lever. så har det alltid varit men så kommer det inte alltid vara. jag hittade två döda fåglar på asfalten och ett halvt rådjursben mellan tallarna i skogen.
molnen flög våldsamt över himlen den första natten. jag vaknade av att träden vek sig och ett vek sig över en ledning nånstans som avbröt oss i ingenting, gav ett ljust strömavbrott i tio timmar. det enda som faktiskt tydde på det var mitt smutsiga hår, hennes vattenbrist, hans koffeinpanik.
och det blir aldrig mörkt här. jag har sovit djupt under dagen eller natten, svårt att avgöra. varit sömnlös lika många timmar och det är förresten inte svårt att minnas det du var. det är lika lätt som att glömma. det väljer du själv, allt du minns har du valt. det var kanske precis och alldeles nyligen jag la mig ner i leran tänkte; fuck fuck fuck holy glory fuck vad har jag gjort av mitt hjärta?
Han: Hur länge vill du stanna? Hon: Så länge som du vill Han: Stanna hela livet Hon: Okej
det var före det var det enda jag såg.
sen kan du tänka dig en natt där människor rusar fram som om det var deras sista. eller första. tempot till himlarna. över marken tomma pantburkar. tomma pantskallar. musiken dunkade genom mig och skratten också; the highest and worst combination of joy. jag hade blundat och sprungit genom det, tryckt taggtråd i öronen, tryckt honom ur tankarna genom antennerna och satelliterna.
det fungerade nästan en hel dag. sen står vi där mitt i allt det högljudda och han håller i mina armar och allt är fortfarande kvar hos honom och han ler, öronbedövande ovetandes.
Han: Vad är det som händer? Hon: Jag vet inte. Jag vet inte. Det går inte
och han vill fånga mitt flackande. jag vill fortsätta.
Han: Vad är det som inte går? Hon: ... Han: Vad är det som inte går? Hon: Du och jag
det tar två sekunder innan han släppar mina handleder skjuter mig ifrån sig och backar. han är nära nu. snart brister han mer än någonsin innan.
Hon: Jag känner inget längre
när det är svart kan man lika gärna vara död och jag är död eller svart eller vit och jag ger allt tills jag bara har dödsstöten kvar och jag har inget kvar att ge nu. det går nästan så fort. det finns inget mer sätt att förklara. jag går och snurrar mig svimfärdig till mister doherty and hey, vi glömmer det där nu glömmer det där det var inget särskilt bara en evig kärlek som dog whatever om evig kärlek dör eller fortsätter
illusionera sig eller dimensionera sig.
What fucking ever.
vänta. någon kommer in genom min sovrumsdörr.
- Fan vad du håller på, helt i onödan - Okej - Det är som helt skilda världar - Okej
dom säger att jag är lik henne, farmor. jag önskar hon kunde se mig, när jag hittar en kista med gula röda vita och blisserade kjolar, en tröja av lin, en grön tennisklänning. sånt jag aldrig har haft på mig. det packar jag med mig tillbaka. tar den lysande jordgloben under armen och drar
(innan jag börjar riva i väggarna)
eller nej det gör jag inte. den stuvar jag in i baksätet tillsammans med en gammal reklamskylt and my skyscraper heart och väntar på att dom ska köra iväg med mig. om sju år är jag nästan trettio och skogarna här, dom luktar ingenting du kan minnas. dom luktar oändlighet, en tid som stannat.
på en bänk i hemstan. jag och hon och hon och jag. dom har målat grått över det enda som var i färg. jordgubbar och pistagenötter och leken; vilka från högstadiet bor kvar och vilka har fått barn? hemma hos henne äter vi pasta och spelar fotboll. försten till tio. jag förlorar. tack för mig och tar bussen in till stan där jag får vitt ur box av henne med med lika vitt hår eller vitare. vi fotar oss i en sidensoffa och dom pratar om att äta ett vitkålshuvud som ett äpple och gör det också. vi går till debaser och vimlar tills jag ger in och delar nästa taxi hem med någon som aldrig pluggat och aldrig jobbat för han har spelat poker sen han var femton och åker aldrig tunnelbana och det förundrar mig mycket innan jag blir avsläppt framför mitt hus.
11.04.23
påskafton i nykvarn. jag och syster kommer tidigt, han stökar därinne, bara han hemma. vi ligger på gräsmattan innan och kastar boll med hunden och sen äter jag janssons frestelse för första gången men kan inte avgöra om det är av sympati eller för att jag faktiskt tycker om det. vi får rosé ur champagneglas och våra påskägg är gömda på för lätta ställen men det är all fine ändå
tillbaka hos syster kommer jag på en ny drink ur ett knappt förråd. vodka med loka citron och mer citron på det. hon kör summer of 69 och whisky med cola sen är vi på tåget och rapidpratar om henne om mig om då när vi bodde fem retards under samma tak. jag måste resa mig och gå fram och tillbaka i gången, fram tillbaka hoppandes fuckandes tills jag springer i hundrafemti till toan på stationen och efteråt finns det inte någon skönare känsla
vi dansar. hon i högklackat och jag i converse tills hon stannar kvar och det är för många okända ansikten och jag åker hem och somnar med huvudet i fotänden med alla kläder på.
11.04.24
öppnar fönstret och sitter så i sängen med solen i ansiktet i timmar. lyssnar på håkan. försöker tänka light and easy och tänka framåt samtidigt. sätter upp håret, släpper ut det. sätter upp det. fuck it och sen släpper jag ut det och det får fan vara bra så. spetsstrumpbyxorna med hål i men som fortfarande funkar. går ut och köper två grillar och majskolvar på ÖB. sen in till parken där det är sol och potatissallad som han gjort själv och är väldigt stolt över. vi har fått lyxbullar med oss från ett kafé som stängde medan vi gick förbi och många är där. vår som sommar som april som sommar. vi sittdansar till dolly parton och jag visar hur man dirigerar en orkester och när solen går ner går vi hem.
det är en båt under bron som just ska kasta loss. jag springer fram till den. dom frågar mig om jag ska följa med och det vill jag vill jag, never mind var. klockan är över midnatt och dom är många. vi åker ut över riddarfjärden och jag ser stockholm som eldflagor från ett svart vatten och mellan skålar av vin känner jag mig hög för tredje gången sen isen försvann
det passerar människor som hälsar på oss och bjuder på en cigarett innan dom svänger höger in genom tunneln. efter dom kommer mustafa. han skakar hand med oss och sätter sig bredvid på bänken. han har gula fransar i sina kläder och vi får veta var han kommer ifrån och att han är glad, det behöver han inte säga. när han skrattar går det inte att sluta skratta med honom. vi vet inte åt vad men det spelar ingen roll
när hon återfått andan,
fan vad surrealistiskt
vi går till andra sidan när kön försvunnit, går genom uteserveringen och ställer oss längst bort vid högtalarna
och vi vill inte stå still vi står inte still vi hoppar och ur högtalarna;
i just can't get enough i just can't get enough i just can't get enough i just can't get enough
hennes klackar fastnar mellan kullerstenarna och det är trångt men dom gör plats. vi får plats
och jag vill krama alla jag vill dricka deras öl och skåla med dom samtidigt
jag kramar henne hårt och någon jag aldrig sett förut kommer fram till mig, lutar sig fram mot mitt öra du är lycklig ikväll va?
"Hej jag heter M och jag tål inte skämt om mig." Här sitter jag och är nykter efter två öl jag förat innan förfesten. Tänk att det finns människor som dricker två öl på en hel kväll. Jag hatar dom. Verkar vara nåt mystiskt. Nej usch vad jag HATAR ATT HA TRÅKIGT. En månad? Räcker inte måndag-torsdag. Trodde det var det veckan var till för, rekreation. Motherfucker! Hur lär man någon svenska? Snabbt svar tack. Conor till roskilde. Det är grejer det. På riktigt lyssnar vi på kristen musik, paketerar hash och dricker whiskey. Sjukt. Kan inte alla bara älska alla? Inte så indiekid, men får duga. Om en vecka är det ett år sen vi sågs på 780 och snart är det maj igen. Äntligen skulle jag vilja säga. Vi äter sorbet i pulsentrappan när jag kommer hem? Är du min imorgonkväll? Vi är så impulsiva du och jag. Det är nog just den känslan som är att vara lycklig tror jag. Jag har fuckat upp igen. Har ingen anledning, är bara anti. Vi sitter i köket. Lyssnar på laakso och är tysta. De får mig att tänka på tonåren. Känner mig nollställd eller vad det heter. Känns plötsligt så himla sorgligt att man kände så mycket för allt som man inte längre känner. Typ. Drickspel är överskattat. Var är du? Jag vill dansa med dig. Sprang hemifrån till resecentrum och hann precis med bussen till honom. Mitt hjärta slår i tusen och mitt skavsår blöder. Vad gör man inte. Och såklart har bra humor. Sen ska vi älska varandra unconditionally forever. Två dagar i skogen och du behöver bara skriva att du dricker vin och jag saknar att festa. Patetiskt. Jag tror han är kär i mig. Du är knark. Och idag är det maj.
Jag ser hur hon tappar det, jag ser på hur hon tappar det,
"Du måste ju verkligen älska att förstöra, eller hur? Vad vill du ha ut av det här? Va? Vet du inte? Är det någon annan här som vet? Upp med en hand. Jag vill veta."
Det svartnar för mig.
Jag är här lika mycket för utredning. Han är mitt projekt och ni också.
(Du blir given en roll och dom ber dig att fylla den Du blir given en roll och du ska fylla den så bra att du aldrig kommer sluta spela)
'
