love, music, wine and revolution

jag börjar vakna upp ur dvalan. det har tagit tid.

under min rast på fredagen söker jag högskola i en annan stad. bara ett enda val. tanken på allt eller inget gör mig hög och tanken på vad det skulle leda till göra mig högre.

efter jobbet köper jag tulpaner från torget. lila och vita. en tredjedel är skeva men det gör inget. det är de första tulpanerna jag köpt för att sätta på mitt eget köksbord.

han kommer och möter upp mig och vi tar tåget söderut. framme bär ut vi engångsgrillar majs kött paprika filtar dukar alkohol och plastbestick ut i ett naturreservat bakom höghusbetongen. vi sitter där tills det blir mörkt. london är med och vi pratar högt på engelska. det känns inte som två år sen 

tillbaka till lägenheten för att lämna sakerna och välja skepnad. jag har glömt min rouge. london räcker fram sin och den är rosa och det är love you darling! och knyta skorna i farten

vi tar tåget till stan igen. festen på den skolan där vinet är billigt, jättebilligt vin som får mig att göra en total eclipse of the heart på scenen utan att bry mig om mer än försöka komma ihåg så många ord som möjligt

och vi vaknar i ångor från gårdagen. med alla kläder på. tar oss upp och ut

på en bänk vid torget lägger jag mina ben i hans knä. ser ut över torget. vi skrattar åt det som är roligt. resten stryker vi. jag stryker hans hår medhårs. honom medsols och i solen med grön klänning. han grön t-shirt och som ur en film. jag tänker det och jag tänker, han är med. på allt jag säger och allt jag aldrig säger

halv tre står jag i kö till vodkan. orkar inte hardcore idag. orkar bara cosmogirl och cosmopolitan. köper också juice av havtorn på konsum. varför vet jag inte. jag vet inte vem jag är men jag vet att jag

två timmar senare springer över torget och att tunnelbanedörrarna stängs precis framför mitt ansikte. på en sekund inser jag hur det raserar min resplan. på den andra öppnas dom igen. mina kinder kokar när jag sätter mig ner, innifrån och ut; jag är vaken nu

morgonen efter vaknar vi upp på spridda platser hemma hos honom. innan jag öppnar ögonen kan jag inte föreställa mig hur rummet jag ligger i kommer se ut

vi förflyttar oss till matsalen. utanför fönstret är himlen tjock men för varje timme som går förlorar vi mer av den. någon har vi känt i sju timmar men hon är en av oss nu. han spelar reggae, vi dricker kaffe och ingen väntar på sin tur. det är som om vi smälter. hela rummet. vi och idéerna, dem är storslagna, berusande och aldrig tidigare iscensatta. hur länge skulle vi kunna sitta kvar utan att behöva gå ut? i två år eller tio. vi skulle kasta ut teven, sälja kristallkronorna, beställa hem färg och fylla väggarna med den