väck mig, släck mig
och några minnesbilder senare hamnar jag utanför det där huset jag varje dag går förbi men aldrig stannat vid mer än med blicken. Han ställer frågor medan jag hänger upp och ner i en tvättställning, någon jag träffat för två tre timmar sedan kalkylerar mig på ett tomt papper av orden jag väljer, stegen jag tar
han säger att han inte förstår och det är lätt att hålla kvar i det medan vinet pumpar i mina ådror och
jag kan bada i bilden jag har målat av mig genom hans ögon,
jag kan bli hög av den
han säger att han inte förstår och det är lätt att hålla kvar i det medan vinet pumpar i mina ådror och
jag kan bada i bilden jag har målat av mig genom hans ögon,
jag kan bli hög av den
Extremely loud & incredibly close
Does it break my heart, of course, every moment of every day, into more pieces than my heart was made of. I never thought of myself as quiet, much less silent, I never thought about things at all. Everything changed, the distance that wedged itself between me and my happiness wasn't the world, it wasn't the bombs and burning buildings, it was me, my thinking, the cancer of never letting go, is ignorance bliss. I don't know, but it's so painful to think, and tell me, what did thinking ever do for me, to what great place did thinking ever bring me? I think and think and think, I've thought myself out of happiness one million times, but never once into it.
You are a very uncool person. we love that
i somras tänkte jag att kommunen borde skövla bort några av dem
träden som skymde sikten ner till kanalen så att man skulle se bättre
men nu ser jag kanalen bättre för inga löv är kvar på träden
så det är väl bara att bänka sig på balkongen tills löven kommer igen
inga dödsfall, nedfall, inga världskrig eller stormande hav
bara små portioner av bristen på färg
och tillsammans med det börjar jag sticka en halsduk i orange
samma nyans som fanns i mitt hår men som byttes ut till något blekt
kanske bara för att matcha november,
ansluta och acceptera årstiden
-
-
jag sitter i en iskall bil på en parkering och det snöar
mina fötter känns inte längre
de spelar fotboll på arenan men det enda jag bryr mig om är fotbollshysterin
men bristen på hysteri syns tydligare,
poliserna är iallafall där, trettio pikébussar
-
och plötsligt står vi där långt bakom dom andra, igen
När ska du berätta allt? frågar han samtidigt som han kramar mig så hårt
att jag nästan bryter nacken
Den andra december svarar jag, bara för att ge ett lika ologiskt svar som frågan
trots att jag vet att den var logisk för honom
