måsjävlar, säger han högt och låter som ett hagelgevär samtidigt som han håller upp armarna mot himlen och siktar mot dom svarta däruppe
en efter en faller dom ner i vattnet, landar mjukt mot ytan. där ligger dom och guppar över vågorna, vita små prickar sveper mot öst tills dom långsamt, en efter en försvinner nedåt,
sjunker till botten
sen är det tyst.
outhärdligt
tyst
men det finns inte mycket poesi i hur husvagnarna står i rader så tätt att de snuddar vid varandra, hur burksoppan simmar i kastrullerna, hur livebandet spelar hooked on a feeling och barnen i poolen applåderar när du landar i det turkosa med huvudet före. eller hur du vaknar upp innanför tältdukarna i femtio graders värme efter fyra timmars sömn och tänker: is this the hell they're talking about? men snart finner dig tillbaka bland hud som snart tar eld och senare på en bänk i hamnen med vodka i ett plastglas och smältvatten från mcdonalds i ett annat, förstår inte riktigt vad du väntar på innan en bil stannar precis bakom och ger dig fyra kalla redbull och en tro på gud och sen kanske du granskar ditt inre i lupp i fem timmar eller inte alls när du klättrar upp i hopptornet på tio meter, blickar ut över suget i magropen och vill du känna dig som sexton så går det nog ett tag till, för då finner du snart dig själv hängandes med öppna armar öppna lungor från en segelbåt och det är könsord och bag in vax i håret tills solen går upp
