love, music, wine and revolution

Vi slänger bara in våra grejer på golvet när vi kommer in, det gör ingen skillnad, lägenheten är en kavalkad av flyttkartonger damm och döda blommor. Mina leder är domnade av havsluft, håret trassligt och fräknarna har lagt sig fler över mitt ansikte. Kom igen Lena, vad skulle vi annars göra medan jag duschar av saltvattnet och svart från mina armar. Jag drar på mig närmsta klänning, borstar igenom håret, sprayar och sminkar bort det rödbrända framför teakspegeln vi aldrig hann sätta upp. Så sveper vi det sista av vinet innan vi springer ut. Han hoppar upp på pakethållaren och jag säger att han ska hålla i sig. Det är bara nedför till tunnelbanan, jag behöver inte trampa. Blodet rusar genom huvudet, ut i lederna. Hjulen maxar över asfalten. Han skriker åt mig att bromsa bromsa bromsa. Jag säger att det inte finns några bromsar. Hela vägen är vår och junigraderna och lugn nu dear och farten, farten får honom tillslut att slappna av, säger att det är det bästa som hänt honom.

den här stan får det bästa av mig en annan dag. sommaren letar sig långsamt in, men verkar stå på hold just nu. det är femton grader i luften, femton dagar kvar av att cykla över tranebergsbron och se luftballongerna landa på andra sidan.
när klockan blir tre på natten äter jag middag, är ensam i lägenheten. vid fyra drar jag ner persiennerna, stänger av alarmet och sover i tolv timmar. svarar inte när dom ringer för att ge mig mer jobb. ena dagen på, andra dagen av.
jag ägnar tid åt att läsa igenom sånt jag skrev för länge sen. det väcker precis dom punkterna man väntat sig; när du en gång släppt in mig är det där jag blir kvar och when we were seventeen the sky was always tangerine

you are the reason i'm a force
and when you knew you were you to feel worse

jag går runt på övervåningen för mig själv, champagneglaset i ena handen och kameran i den andra, ut och in i herrgårdsrummen. vill fota allt nytt gammalt som hänt sen sist, fotar arton bilder innan filmen i kameran tar slut.  därnere blandas släkten som samlats här idag. en hårdrockare, en segelflygare, en som håller femtonminuterstal, en sextonåring som går och lägger sig. och hon med den rosa pennkjolen med matchande kavaj, hon som har håret i små täta lockar, naturligt vitt och runt halsen en vit vågig silkeskrage. hon som står med händerna bakom ryggen och går så också, skrider långsamt fram bredvid honom som alltid varit tyst och ledsen över en förlorad fru. hon är den nya frun, hon ler inte och ingen pratar med henne för hon förstår bara finska. jag tänker att jag skulle velat fråga henne om hon ville sätta sig i en av 1700-talssofforna så att jag kunde fota henne, sen går jag ner till köket där dom står och lägger upp mat från buffén, hamnar bredvid en grå kofta som luktar mormor

Scen 1

Allt går fort. De vandrar över vår spelplan som om dom ägde gräset, allt det gröna. De går raka i ryggen, stadigt framåt, tar tag i de turkosa kassarna i farten. Backar upp varandra.

Jag står still. Dom andra gör inte det. Det är öga mot öga, händer mot bröst. Hetsen byggs på, glasögon krossas, den rakaste skriker jag kan knulla din mamma när jag vill!

Sen går dom.

Scen 2

Inne vid strandkanten är tältdukarna spända. Det står ölburkar i sanden och skogen står tät bakom. Vi har gått ut en bit, det är som en avsats därute. Framför oss paddlar en kanot mot solnedgången. Någon har dragit lätt med vit vattenfärg tvärsöver alltihop och sen satt eld på duken.

Vi sitter så, lutar oss bakåt i solstolarna. Det är en tavla och vi fotar den genom tonade glas. Den blir ännu varmare.

Hon säger att man alltid borde se på världen i sepia.

Scen 3

Under stockholmshimlen rör sig en liten svart prick uppåt, bortåt. Först går det inte att se om det är en fågel eller en ballong. Den blir mindre och mindre tills den inte längre går att fokusera med blicken. Fåglar flyger inte så högt.

Vattnet därnere är lugnt, båtarna åker fram och tillbaka under bron och skär det mitt itu. Han ligger med huvudet i mitt knä. Det orörda ligger i luften. I mitt hår lukten av eldrök och cigarettrök och krig.

Det går inte att urskilja vilket som luktar starkast.