ett ljusår framåt
Eftersom du undrar.
Hon har ett uppenbart kromosomfel, det ser jag tydligt nu. Säkert har du det också. Men det är inget du ska försöka förstora upp till onödiga proportioner. Det är inget märkvärdigt. Det är inget märkvärdigt med dig eller någon av oss. Och det säger jag med vetenskap i ryggen.
Om hon är en bra flickvän? Naturligtvis. Som en lilja stel av hemlösa nätter. Eller som en vind ur Amazonas djupaste djungel. Välj själv, men sök aldrig i hennes ögon, oceanblå eller inte, det är inte lönt och du behöver ändå aldrig vänta länge på sanningen. Den bjuder hon på. Du kan få en ganska detaljerad beskrivning av exakt hur hon känner vid en specifik tidpunkt, om det är vad du vill ha.
Du säger att du var en glödande hater. Du säger att du inte är det längre. Det har jag antecknat, frågan är; vad spelar det för roll? Det är inte en del av dig nu. Så om du förstår, bry dig om idag, inatt och ett ljusår framåt.
Och om du kan vinna ett krig? Visst. Visst kan du. Precis som du kan förlora ett krig, dig själv eller henne som människor förlorar varandra varje dag. Du ställer normala frågor. Kom ihåg att du är en isotop med en halveringstid över det normala (med det menar jag just att du inte tillhör det normala). Kom ihåg att hon är en isotop som kontinuerligt nybildas av kosmisk strålning och burning hearts.
Öva på det.
HAN: Jag vill gråta när jag tänker på att jag kan förlora dig
HON: Den som gråter först förlorar
