But now we speak with ruined tongues
det fanns nätter när vi fanns mer än några andra
nätter när vi låg på rygg på en gräsmatta och sammanfattade livshistorier
nätter när vi ramlade på rispiga garagetak
nätter med bugg på halva dansgolvet
nätter när du sparkade på mina svarta kängor med snörning och frågade hur blev du såhär?
när vi pratade för fort och i munnen på varandra
men också när du sa snälla, säg, det är kanske det vi behöver
hundra nätter på trottoarer långt från våra vänner
hundra nätter i fel tid
det fanns nätter när du mötte mig i spöregn
nätter jag höll ihop dig utanför främmande portuppgångar och
dagar med möten i ampfiteatern när vi gjorde grå vardag till kryptik
med ordspråk i frågespel, med puls och kurragömma i korridorerna
men vi är old news nu
det är bränt på sätt vi inte har utrymme kvar att formulera
och i helgen innan vi drog på oss skorna och snubblade ut i hallen tänkte jag
att vi inte ens kramade om varandra den här gången
att vi är kvar som några fraser om människor vi känner som rör i våra liv
med större tag än vi själva gör när vi står lutade över köksbänken med någon annan på andra sidan
det närmaste vi kommer är när du smakar av mitt vin,
håller min arm i sekunder medan jag byter låt i cd-spelaren