//
Hon vaknar upp en morgon och kan inte skilja på vad som är sagt och vad som är drömt. Så hon sätter sig ner på golvet. Hon skriver till en främling. Hon skriver adressen på kuvertet med skrivstil. Det kan vara till vem som helst. Någon i telefonkatalogen eller bara tillbaka till varifrån det kom. Fäster ett fuktigt frimärke i det vänstra hörnet. Aldrig det högra.
Vi ska alltid göra det vi vill. Och mer än det. Eller hur? Som hjärnspökena säger i ditt huvud. Som i mitt.
A: Är det någon du har börjat hänga med?
B: Vem?
A: Och då som du plötsligt pratade om att vara vänner?
B: Jag vet inte, det var inte [..]
A: Det är okej. Oavsett och anyway. Det är till och med bra. Det skulle lika gärna kunnat vara jag
B: Varför var det inte du?
A: Jag trodde att det skulle bli jag
Och ingen är hård i solar plexus. Mjuka nerver, massiva tankar. Som han därborta, som drar i osynliga trådar på varje sida om tunnelbanespärren när någon går igenom. Eller hon där som varje kväll går runt kvarteret och sparkar på lyktstolparna tills alla är släckta. Allt sitter i huvudet. Det vet dom va?
A: Jag har känt mig så frånvänd. Som att det har låst sig.
B: [..]
A: Det har fuckat upp mig
B: Hur frånvänd?
A: Som att jag suttit i publiken och tittat på utifrån. Som på bio
B: Jag tror jag förstår. Eller gör jag?
När vi kommit fram och stannat upp; det är bara några raka och hela ettor och nollor i ett hav av halva meningar. Du vet att allt bara består av ettor och nollor. Dom säger hur det är. Att vi kom ända hit bara för att vi ville, det vet du va? För att vi hållt käften och tyckt om varandra, det vet vi?
A: Det är bra. Det är bra såhär
B: Du är den coolaste jag träffat, M
A: Den fegaste
B: Rädd för vad?
A: Att somna ensam. Att sakna dina händer
B: Jag vet [..] Men vi är vänner nu?
Forever and never. Det är något som inte finns. Men ett minsta värde i att göra saker utan värde, det finns det alltid. Det finns minst sexton sätt att skapa nonsens. Det finns minst sexton sätt att se på himlen
/ M. Som i Mirabile dictu. Märkesbög. Matros.
