//
Vi stänger igen dörren och sätter oss på yttertrappan. Artonårsdrömmarna bredvid. Därinne är det technovibrationer i golvet, desperation i taket. Jag säger åt honom att ta sig härifrån så fort han kan. Från det som den staden lovar och alltid håller. Ta med dig drömmarna om snön, husen du ska bygga av dom höga tallarna och ta tåget fort rakt upp igenom dom som kommer stanna kvar här for ever more.
Nästa dag är det jag som åker. Gula fält mot grönt utanför. Över en natt bara, kontrasterna mellan det ena och det andra. Det är bara några mil, men när jag kommer fram är jag någon annan.
Look-alikes i hörnen. Dylan eller Dean. Jag droppar den ena femman efter den andra in i spelet och får bollen in i mål igen och igen. Det är bara främlingar runt mig och det finns inget jag vill säga förutom give me five! High and low. Low and high.
